Redan på 1700-talet började experiment ske genom att man satte motorer bak på en vagn, istället för att en häst drog den. Detta blev början på bilen och idag är det nästan en självklarhet att skaffa körkort när man fyllt 18 år, och senare köpa en egen bil.
När det gällde de första bilarna var både utsläppen stora och motorerna ineffektiva. År 1785 började uppfinnaren, William Murdoch, framställa bilar av en självgående ångmaskin. När intresset från andra aktörer var svala började han med andra konstruktioner. Den som däremot lyckades med att göra en ångvagn som kom att få en praktisk betydelse var engelsmannen och ingenjören Richard Trevithick. Någon gång mellan 1796 och 1797 var hans första modell av en ångvagn färdig, och vid årsskiftet 1799–1800 hade han konstruerat den allra första ångvagnen som kunde gå i persontrafik. Vagnen provkördes på själva julafton 1800 med sju passagerare ombord.
Det konstruerades sedan flera liknande vagnar i början av 1800-talet. Förutom i England försökte man även tillverka dessa i Frankrike. Dessa vagnar togs sedan i bruk omkring 1820 och de trafikerade mellan två städer. Det blev dock ingen succé med dessa vagnar, utan man började använda sig mer av järnvägen igen. Tillverkningen av dessa ångfordon slutade inte konstrueras för det, utan nya togs fram av Dietz 1835 och Lotz 1856.
Både under Krimkriget (1853–1856 och Fransk-tyska kriget (1870–1871) använde man ångvagnar för tunga transporter. År 1872 lyckades Amédée Bollée tillverka den första ångbilen som kunde ses som praktisk att använda. Senare 
gjordes förbättrade konstruktioner av Léon Serpollet och Jules-Albert de Dion. De lyckades även konstruera förbränningsmotorer efter att bensinmotorerna fick ett genombrott. Runt år 1870 lyckades tysk-österrikaren Siegfried Marcus konstruera en vagn som gick på bensin. Men tyvärr kom han inte längre med sin uppfinning, utan det blev en utveckling av Ottomotorn 1878 som till slut lyckades att konstruera en bensinmotor. Den kom nu att börja rivalisera med de ångdrivna vagnar som redan fanns.
Carl Benz (1844–1929) var en tysk man som drev en mindre firma i Mannheim, där byggde han stationära tvåtaktsmotorer som drevs med gas. Han lyckades även konstruera en fyrtaktsmotor på 0,85 hästkrafter som hade elektrisk tändning och även en ytförgasare. Modellen hade tre hjul och man kunde åka två personer i den. Det var Benz fru som 1888 lyckades ta en längre tur med den.
Samtidigt som Benz höll på att uppfinna motorer på sitt sätt, försökte den tyske ingenjören Gottlieb Daimler konstruera bensinmotorer. År 1883 gjorde han ett samarbete med sin anställde Wilhelm Maybach, och världens första tvåhjuliga fordon, den första motorcykeln kom till. År 1886 konstruerade han även en motor som var på 1,5 hästkrafter. Wilhelm Maybach monterade en motor mitt på en hästdroska. Den styrordningen som fanns satt vid framsätet och gick rakt igenom golvet ned till en så kallad framaxel. På så vis kunde vagnen stå stadigt på en slät landsväg och hastigheten som kunde uppnås var 18 kilometer i timmen. Tyvärr var tyskarna inte särskilt intresserade av Daimlers uppfinning, men som tur var fanns det ett större intresse i Frankrike.